pest-management
Skydda bladet
Skadedjursbekämpning
Integrated Pest Management (IPM) är nyckeln till hållbar skadedjursbekämpning. Målet är att anta en kulturell, biologisk, mekanisk, fysisk eller annan mindre miljöfarlig strategi för att minimera användningen av bekämpningsmedel. IPM är därför en noggrann sammanvägning av de tillgängliga metoderna för skadedjursbekämpning och den efterföljande integrerade användningen för att förbättra den biologiska balansen. Detta kan förhindra att skadedjuren utvecklas, samtidigt som bekämpningsmedel och andra åtgärder hålls på en lönsamma nivå, och minimera risken för hälsa och miljö.
Bra praxis
Kvalster och svampsjukdomar
Lokala fältmanualer på plantagerna måste innehålla detaljerade metoder för hantering av skadedjur och sjukdomar i området, med betoning på odlingskontroll. Processer och tillvägagångssätt som uppmanar till god övervakning måste vara införda. I Östafrika bör användningen av insektsmedel, kvalstermedel och svampmedel på moget te undvikas, utom under väldigt speciella omständigheter. Sjukdomar och insektsproblem bör inte förekomma i stor utsträckning och välvuxet te växer nästan alltid ifrån korttidsangrepp, som växthusspinnkvalster, utan att bekämpningsmedel behöver användas. Kemisk användning kan döda skadedjurens naturliga fiender och leda till att en epidemi utvecklas, och bör därför endast användas när det är oundvikligt och i samband med ett välskött IPM-program.
De främsta kraven på ett IPM-system omfattar:
- Ingen förebyggande användning av bekämpningsmedel.
- Rutinmässiga odlingskontroller (som destruering av fortplantningsområden och bevarande av god marktäckning).
- Utvecklande av uppgiftssystem för de främsta skadedjuren, baserade på kunskap om livscykler och naturliga fiender.
- Fastställandet av åtgärdsgränser för de främsta skadedjuren, baserade på ekonomiska skadenivåer.
- Om användningen av bekämpningsmedel är nödvändig är det viktigt att vara selektiv för att minska störningen av den ekologiska balansen och säkerställa handhavarens säkerhet.
Användning av bekämpningsmedel
Bekämpningsmedel får inte användas om arbetarna inte är utbildade, om inte korrekta tillvägagångssätt har etablerats, eller om rätt utrustning och skyddsklädsel inte finns tillgänglig.
De bekämpningsmedel som används bör begränsas till de som rekommenderas av nationella teforskningsinstitut och som formellt har godkänts för motsvarande syfte inom nationella regelverk.
Bekämpningsmedel bör väljas med avseende på hur giftiga de är för ekosystem på land och i vatten, för att minska risker för handhavare och miljö. Användningen av varje bekämpningsmedel måste kunna rättfärdigas.
Inköpsbeslut rörande bekämpningsmedel bör beakta kvaliteten (motsvarande lågkostnadsvariant kan innehålla giftiga biprodukter) och den mängd som beställs får inte överstiga den som kan användas innan bäst-före-datum. Köp från leverantörer som tar emot tomma behållare för korrekt hantering.
Bekämpningsmedel måste förvaras säkert och använda processer, inklusive åtgärder som ska vidtas vid spillolyckor, som är tydligt definierade och upprätthålls. Sprejutrustning måste vara utformad och underhållas för att uppnå effektiv användning och använda minsta möjliga mängd kemiska ämnen för att uppnå önskat resultat. Det är viktigt att minimera sprejmolnen, särskilt där vattentillgångar kan förorenas, eller nära bostäder.
Korrekt bokföring av användningen av bekämpningsmedel måste ske. Stor vikt måste läggas vid operatörens säkerhet:
- Utbildning och vidareutbildning,
- Tillhandahållande av lämplig skyddsklädsel med regelbundna kontroller och byten,
- Det måste finnas personliga tvättplatser som används efter att man har arbetat med bekämpningsmedel. Alla kläder och all utrustning måste rengöras på rätt sätt,
- Regelbundna hälsokontroller för operatörer och lämpliga åtgärder, förutom första hjälpen och vid förgiftning, omfattar tillgång till motgift.
Ogräskontroll
Se till att ekologiskt och medicinskt säkra sammansättningar används, i enlighet med branschens och rådgivningstjänstens bästa praxis och med användning av låga sprejvolymer. För att uppnå hållbar ogräskontroll och minska risken för att utveckla resistens mot ogräsbekämpningsmedel, kan ett program för att ändra den aktiva ingrediensen införas. Extra låga volymer eller liknande metoder bör användas för att minimera utsläppen av kemiska ämnen. Punktsprejning mot vissa målogräs bör tillämpas. Anta kostnadseffektiva mekaniska kontrollmetoder, inklusive användningen av kompost, hellre än användning av ogräsmedel. Manuell ogräshantering rekommenderas för småföretag utan tillgång till lämpliga ogräsmedel, tillförselutrustning och skyddsklädsel.
Områden som kan förbättras
Främja forskning om biologiska kontrollämnen (rovdjur, parasiter, biologiska svampmedel, feromoner) som IPM-verktyg. Om forskningsresultaten är positiva kan man införa systemen i större hanteringsmetoder och utvärdera deras effektivitet och dess konsekvenser för hanteringen av skadedjur, samt den bredare miljön. Om ogräs är ett problem i moget te, fundera då på om detta är ett resultat av beskärningspolicyn. En längre beskärningscykel, eller en högre beskärningshöjd, leder till mindre ljusgenomsläpp genom tegrödan och därmed mindre ogräs. Undvik urklippning utom där metoden har en särskild fördel för verksamheten, som exempelvis en bättre balans mellan kvalitet och kvantitet i Indien. • Använd manuell ogräskontroll inom grödan.
undefined